glasblasarnsbarnbarn

Det är inte lätt att ha tre hela lediga dagar mitt i veckan. Vad ska man göra? Jo, jag vet. Man spelar in en skräckfilm med dotter och bästa vän. Vi slet med denna film i säkert två timmar. Och resultatet? Ja. Det blev tio minuter film. Men gud vad roligt det var. Slutet är bäst. Melina säger(citat på riktigt): " Oh no! Aaaaaaaaaaaaaaaah!". Alltså. Detta är en genuin svensk skräckfilm. Men vår hjältinna säger "oh no!" i slutet. Och i mitten av filmen upptäcker hjältinnan och bästisen att något står skrivet på spegeln i badrummet. Den sista repliken uttalas av Frida, då hjältinnan sagt "Vem är det som har skrivit det?". Fridas svar: "Det läskiga är...att jag inte vet." =)=)=)

Jag är nog ingen hit framför kameran, men som regissör och manusförfattare tar jag priset. Gosh, så bra jag är =). Annars är allt som vanligt. Jag hade en ledig helg, sen jobbade jag, och nu är jag ledig igen. Nästa månad blir det en stor lön, för jäklars vad jag har jobbat över. Men det är bra när man ska köpa julklappar.

Nu måste jag sova en stund. Fattar inte hur jag kan sitta upp så länge, när jag är ledig. Det kanske är något slags överkompensation när jag varit tvungen att jobba,

Nåväl. I morgon är det stallet som gäller, och sedan ska jag på ljusparty. Ska bli riktigt kul. Var länge sedan jag var på ett ljusparty.

 

(Tack, det har jag ju, den gladaste hösten på mycket länge=))


Haha. Jag är urusel på att uppdatera kontinuerligt. När jag väl får tid över så blir det en "dra ur proppen"-reaktion. Men som vanligt lovar jag att bli bättre på att uppdatera mig. Men denna vecka har bestått av jobb, jobb och jobb. Förra veckan likaså. Men nu ska väl mitt schema bete sig så som det är tänkt. Inte vara heltid utan 82 procent. Och då ska jag bli bättre på att skriva regelbundet.

Egentligen händer det ju inte så mycket att skriva om. Jag går till jobbet, jobbar och sen går jag hem (eller, till busshållplatsen åtminstone). Jag gosar med mina katter, min gubbe och min häst. Idag (läs:igår dvs lördag) hade vi storstädning på nerevåningen. Putsade, dammade sorterade cd-skivor, skor mm mm. Jag kände mig som en riktig människa. Och mitt i alltihop så slog det mig: Jag ÄR faktiskt en helt vanlig människa. Jag har jobb, familj och ett hus som måste städas. Tro nu inte att det var en tråkig insikt, tvärtom, det var helt underbart. Tänk att veta att man får in lön på kontot varje månad.  För mig är det helt fascinerande och overkligt. Jag ligger inte längre och sover hela dagarna, utan är glad när jag får en sovmorgon trots att jag lik förbaskat inte kan sova längre än till tio (men jag försöker i alla fall och det är det som räknas).

Jag börjar så smått anpassa mig till detta Svensson-liv. Men jag har ju ändå mina drömmar kvar. De där lite större drömmarna. Jag vet ju att jag aldrig kommer bli någon sångerska som upptäcks i Idol, men jag har drömmen kvar. Och det är det som är viktigt. Jag kan unna mig att drömma nu.

Jag älskar att drömma

"Att älska som en porrstjärna - en sedelärande berättelse" av Jenna Jameson och Neil Strauss

Detta är en mycket intressant bok. Jag hade ingen vidare bra bild av Neil Strauss efter hans bok "The game", men här har han verkligen fått till det. Han borde hålla sig till biografier. Tillsammans har han och Jenna på ett smärtsamt öppet och rakt sätt skrivit en bok om en flicka som mot alla odds klarat sig i en av världens tuffaste branscher. Jenna skäms inte för sin karriär (varför hon nu skulle göra det, men människor är ju konstiga) och hon framstår som en mycket stark och ändå bräcklig människa. Att folk sedan rynkar på näsan åt porrbranschen är märkligt, tycker jag. Det finns precis lika mycket missbruk och problem inom t ex musik- och modellbranschen.

Nåväl, åter till boken. Jenna berättar om hur hon som en tribut till sin mor ville bli dansare, och på det viset hamnade på en nattklubb. Hon beskriver hur det därifrån var naturligt att ta steget till modell och sedan även skådespelerska. Hon var nere djupt i skiten ett tag och höll på att dö, men lyckades ta sig upp något sånär helskinnad. Jag älskar stoltheten och självkänslan som genomsyrar boken, och jag fick en väldig respekt för dem som arbetar med att spela in pornografi. Jennas språk är rättframt och hon ryggar inte för att tala klarspråk. Hon beskriver människor på ett bra sätt, och försöker aldrig att framstå som ett offer, något som hon lätt skulle kunna göra.


Jag rekommenderar varmt denna bok.

Idol har blivit skitigt, tycker jag. Äcklig, billig såpa på bästa sändningstid. Hela programmet består av ett gäng ungar som sjunger halvtaskigt (ursäkta, men de gör ju det) och som mår så dåligt när de hänger löst eller åker ut att de får psykolog-hjälp. Det bloggas hit och dit och de så kallade "hatbloggarna" (eller blogghatarna, jag vet inte riktigt vad det är) har fest och tar till andras bloggar för att kunna hoppa på de som är inblandade i denna produktion. Jag är grymt besviken på "Idol 2008". Tidigare år har det alltid funnits riktiga guldkorn som vaskats fram och en eller annan som varit riktigt dålig. I år finns två nästan-guldkorn och det är Anna och Alice. De andra är inte bra. Sepideh var ena av mina favoriter tidigare, men hon skrik-sjunger varenda fredag och det sliter på mina öron. Igår lyssnade jag inte ens på hennes framträdande (gjorde det idag istället och blev som vanligt besviken).

Men en sak är i alla fall säker: Fortsätter Idol att röra upp sådana känslor hos folket som det gör hos mig så kommer det att fortsätta sändas. För oavsett om artisterna inte är så bra så väcker man ju åtminstone ett intresse.

Men nästa år blir bra. För då är jag med =)

Bellman är mycket söt. Särskilt när han sover =)

Visst är det något speciellt med hösten....

Tittade lite på Idol igår. Inget spännande alls och en jäkla massa falsksång. Jag sjunger bättre än de flesta deltagarna, och det är lite tråkigt när man vet att man själv kan göra ett framträdande så mycket bättre och djärvare än de som får vara med i direktsändning. Sorgligt. Helt rätt att Jesper åkte ut, men det kunde blivit i princip vem som helst. Loulou var ganska ok, men hon lät klämd och liiiite gnällig. Johan var bra, inte sångmässigt men som entertainer. Anna är ju helt otroligt bra, och Alice också. Övriga startfältet smälter ihop till en sörja av falska toner och allmän förvirring. Lars är ju hel-konstig. Ingen bra falsett och överlag en mysko peron som låter som en treåring när han pratar. Sedan håller jag inte reda på dem så bra, men det är väl som tidigare år på ett ungefär. Har hört att det finns de som tycker Idol blivit sämre nu, men det kan jag inte hålla med om. Det är väl ungefär som föregående säsonger. Det är många som varit kass förut, tänk bara Stina, Jens, Sam, Cindy, Andreas mfl.

Men nu har jag bestämt mig. Nästa år söker jag till Idol. Jag lovar. Ska bara gå ner i vikt först och öva upp min röst lite mer. Jag ska rocka röven av Sverige, för jag vet att jag är bra. Skönt med självförtroende, eller hur?



Skivsläpp nästa!

Ok. Vem skriver blogg kl 03.27 på natten(morgonen)? Jag gör det. Och jag medger att jag druckit rätt många starköl. Men jag är alltid väldigt känslig när det gäller rättstavning och dylikt, så mina inlägg tar en stund att skriva och blir ofta ändrade. Om jag läser en blogg, artikel eller vad som helst så tänker jag alltid på hur människor skriver. En artikel med många stavfel eller andra grammatiska fel gör ett dåligt intryck på mig. Jag blir väldigt irriterad. Särskilt om artikeln står skriven i en tidning som jag betalat för. Varför kan tidningar inte anställa någon som läser korrektur? Det är märkligt. Jag lägger ner pengar på någon som gjort ett halvtaskigt jobb och som inte kan stava. Det är inte roligt. Bloggare kan jag ju egentligen inte gnälla på, alla har rätt att skriva och kan man inte stava ordentligt så lär jag inte bli en frekvent besökare(vilket inte är någon förlust) på den bloggen.

Kan nämna, när jag ändå gnäller, att jag är ganska förbannad eftersom jag fått veta att den person som skulle arbeta i helgen och som var sjuk inte alls var sjuk utan helt enkelt ljög för mig och struntade i att komma till jobbet, därmed lämnande mig vind för våg på ett jävligt nonchalant sätt. Blir riktigt förbannad på sådant. Och nu funderar jag på varför man struntar att komma till jobbet utan en giltig anledning. Varför man skiter i den person som är på jobbet och kanske har något viktigt att göra efter klockan tre. Usch. Moral är inte värt något för vissa människor.

Så. Nu har jag fått gnälla en stund. Det behövde jag.

Förlåt, men jag hakade upp på hela grejen med lammkött och fläskfilé. Måste visa en bild från när jag var 19 och faktiskt var ganska sexigt lammkött. Åtminstone om man gillar hängröv =)

Gubben och jag var och handlade idag. Vid köttdisken på Coop så frågade jag om han ville ha lammkött("blink blink"). Hans krassa svar blev: "Nej, jag vill ha fläskfilé!". Tack och godnatt. Jag inser att jag är över 20 nu och inte lammkött längre. Nej, jag får nöja mig med att vara fläskfilé. Inte fy skam det heller i och för sig, men den tiden då man ansågs ung är borta. Fy fasen. Jag började genast tänka på grönaktigt kött med plastöverdrag som ligger i disken och ser allmänt sunkigt ut. Är jag sunkig? Måste erkänna att jag var klädd i pyjamasbyxor och munkjacka och var allmänt okammad i håret. Jag är nog ganska ofräsch när jag tänker efter. Usch då.

Men jag var bara tvungen att fixa dig också =)

Före(vacker):




Efter(också vacker men med annorlunda frisyr, sminkning och ögonbryn):




Bästaste vännen, saknar dig massor (men det har du väl förstått vid det här laget?=))!

Stylade om mig själv till rödhårig med gröna ögon. Ebba på Grönkulla.

Före:




Efter:




Det här är mycket kul.

Mitt liv känns nästan otäckt tryggt nu. Jag bara väntar på ett bakslag. Det enda jag känner dåligt samvete över är att jag inte gör så mycket med Freya som jag borde. Måste komma igång bättre och hitta motivationen där också. Så fort jag kommer igång och gör något så mår jag jättebra och tycker det är kul. Men så kommer det en massa emellan. Jag måste, måste, måste ta tag i det nu. Och så vill Calle åka till Öland i morgon. Jag känner inte för det. Men vi åker hem redan på lördagen så söndagen ska jag vika åt hästträning. Och onsdag och fredag också. Längtar tills Melina kommer hem så hon kan peppa mig. Det behövs. Och så måste jag ringa veterinären för vaccination också. Och hovslagaren.

Ibland känner jag mig som världens sämsta hästmänniska. Och den känslan är obehaglig. Kanske var det bara tur att det gick så bra med Mardi? Kanske kommer jag misslyckas helt med Freya? Det är det som gör mig så orolig. Men jag SKA klara det.

Med lite tur och högre makter på min sida ska det väl gå.

Hoppas jag.

Det är kallt i vårt hus. På golvet känns det som någon gått med en kallfläkt och blåst ner all kyla i golvspringorna så fötterna börjar längta efter raggsockor. Förstår inte hur katterna kan gå på det kalla golvet. Själv sitter jag vid datorn och drar upp fötterna så gott det går. Bellman piper inne i sovrummet, tror han har ont i magen efter alla crabsticks han åt igår. Nu hoppade han upp på sängen, Sickan hoppade efter och nu lurpassar de på varandra. Och.....nu trillade Bellman ner från sängen eftersom SIckan hoppade upp och välte ner honom. Katter är knasiga.

Jag ska snart iväg till jobbet. Ska låna Fridas cykel och ta med den på bussen (alla busschaufförer suckar när de ser att jag har cykel med mig, men alla är väldigt hjälpsamma trots att jag egentligen inte  behöver så mycket hjälp. De tycks tro att en tresiffrig lång kvinna är för svag för att lyfta en cykel). Sedan cyklar jag från stationen ut till min eminenta arbetsplats. Där stannar jag till tiotiden ikväll, sedan cyklar jag tillbaka till stationen och tar bussen hem igen.

En vanlig dag, helt enkelt.

Detta är en bild från i vintras. Jag tycker den sammanfattar min känslostämning på ett väldigt träffsäkert sätt.

Nu är jag helt virrig. Den här dagen har liksom försvunnit i något slags dator-dimma. Känns så konstigt att det inte tar en miljon år att surfa on the nät. Att kunna lägga upp bilder utan att det dröjer en halvtimme innan de syns på skärmen.

Att jag inte riktigt bemästrar alla funktioner på denna dator eller att jag inte hittar mina bilder ibland är ju sådant man kan göra något åt. Lycka!

Tänk vad lite styling kan göra =)

Har ni sett den reklamen? Den är så sann att man får gåshud. Det är ju så. Kompetenta kvinnor utgör ett hot mot de män som tror att de är störst ,bäst och vackrast. Som kvinna får du arbeta dubbelt så hårt för att ens märkas bland männen på en arbetsplats. Det är som i "Alice i Underlandet": "För att hålla dig kvar måste du springa av alla krafter, vill du komma någon vart så måste du springa dubbelt så fort". Jag har ett arbete som är kvinnodominerat. Ett vårdyrke. Där är 97% av alla arbetstagare kvinnor. Och vi är starka och stresståliga som ingen annan. Denna helg har jag arbetat i sammanlagt 24 timmar (lör+sön). Jag kunde ha brutit ihop igår när jag fick veta att min avlösare inte kom p g a sjukdom. Men jag bet ihop och arbetade över 13 timmar i ett sträck. Idag jobbade jag från kl 10 till kl 20.30. Jag kommer inte att få någon löneförhöjning för att jag står ut, för att jag biter ihop och är jävligt glad och trevlig trots att min ork tog slut för två timmar sedan. Nej, jag får inte ett tack från min arbetsgivare ens. För jag arbetar ju inom vården. Där är det kaos halva tiden och det finns ingen extrapersonal.

Tro nu inte att jag tycker illa om mitt jobb för det gör jag inte. Jag trivs väldigt bra. MEN: Varför ska jag behöva stå ut med att vara lämnad vind för våg på min arbetsplats bara för att det råkar vara helg och någon blir sjuk och chefen är ledig? Varför ska jag behöva böna och be mina arbetskamrater om hjälp? Det är banne mig förnedrande att vara tvungen att störa folk en lördagkväll bara för att jag jobbat sedan kl 7 på morgonen och knappt orkar mer. Och jag skulle aldrig i livet visa irritation mot den som blivit sjuk, för det rår man inte för. Men tyvärr så är min arbetssituation sådan att om jag skulle bli sjuk så är det inte: "Krya på dig och ta det lugnt, vi klarar detta", nej, det är: "Åh nej, hur ska vi kunna lösa det här....ååååh, vad jobbigt!". Hur många män skulle stå ut med en sådan arbetssituation? Inte många, kan jag säga. Och jag är INTE korkad eller naiv på något sätt, men jag har något som kallas etik och moral och medkänsla. Jag vet att jag gör en insats, att jag behövs. Och jag tycker att jag är värd fan så mycket mer lön än någon pappersvändare på något jävla bolag.

Jag är dålig på att minnas citat, men jag kan skriva ungefär vad en känd svensk skådespelerska sa en gång: "Feminism innebär att män och kvinnor har samma rättigheter och är lika mycket värda. Den som inte kan ställa upp på det är fan dum i huvudet." Och det är så otroligt sant. Ordet feminist har blivit så förvanskat och förvrängt under åren att många ( t o m kvinnor) förknippar det med att hata män och att vara en bitter surfitta och tar därför avstånd mot denna självklarhet. Bara det faktum att man måste ha något som kallas feminism istället för att använda ordet humanism bevisar ju att vi kvinnor MÅSTE ställa oss upp, nu likväl som på sjuttiotalet, och höja våra röster, damma av stämbanden och SKRIKA: "Jag är lika mycket värd som en man, ge mig högre lön!" Höj statusen på vårdyrkena och ta av skygglapparna, inse att vi inte är jämställda i Sverige på 2000-talet. Detta ämne är för mig outslitligt. Jag är en kvinna och jag vet att jag inte lever i ett jämställt samhälle. Därför måste jag visa att jag inte står ut med orättvisa längre. Den tid då kvinnor kan luta sig tillbaka och andas ut ligger mycket långt fram, om den ens existerar för att vara pessimist, och vi ska inte låta oss nöja eller acceptera att behandlas som lägre stående varelser bara för att vi har en slida istället för en penis. Bara för att vi har bröst istället för adamsäpple och höfter istället för snusdosemärkta jeansfickor så innebär det inte att vi är sämre.

Vi är bättre. Vi klämmer ut bebisar ur våra underliv, vi blöder varje månad och är så jävla starka.

Jag säger bara en sak: Finn er inte. Kräv högre lön och lika rätt. För varje kvinna som gör det så ökar chansen att det ska bli verklighet.

Jag bär vår fana högt.

Peace out.


Kvinna - eller försvinna

                                 "Vadå make up?"                             

Jaha. Äntligen lugn och ro framför min nya dator. Blev lite jobbigt med två ungar som flåsade en i nacken och ville spela Sims (som de utan min vetskap installerat i min dator). Låter kanske ego, men jag har haft sådan otur med mina datorer och nu är jag lite försiktig. Fast jag har ju iofs aldrig haft någon NY dator någon gång.  Men denna dator är helt och hållet min egen, betald för (ingen avbetalning utan allt på en gång) och installerad av mig. Och jag har världens sötaste rosa, blinkande mus till den. Ska ta kort och lägga upp när jag får tid (ska jobba i helgen, borde nog sova nu, egentligen=)).

Har inte mått så bra på sistone, känns som att det är någon sjukdom på gång. Mådde kass i måndags, men det gick över. Men jag har haft huvudvärk och mått illa och känt mig allmänt risig. Hoppas dock det ska gå över snart så jag inte mår dåligt i helgen. Behöver verkligen min hälsa om jag ska jobba. Och jag MÅSTE lämna in min lönerapport med. Har ju inte haft möjlighet att göra det, men får försöka fixa det i morgon på något vis. Annars får den bli några dagar sen, hoppas det inte gör något. Vill ju gärna ha mitt ob i Oktober.

Nähäpp. Nu är det sovdags.

Så sitter jag nu äntligen vid en ny dator. Ingen dyr historia, men en bra grundläggande dator från Packard Bell. Med LG-skärm. Jag vet att många suckar och tänker: "Så vadå, en sån skärm har man ju haft läääänge nu". Men för mig är det en sensation. En underbar stoooor skärm. OCh datorn är ruskigt snabb och underbar. Massa bra grejer bara =)

Trött i hjärnan bara efter lång dag med inslag av Kalmar-resa och besök på Media Markt. Kändes mycket mysko att bara kunna välja ut dator, skärm och skrivare-skanner-kopiator och sedan dessutom köpa en ny kamera så jag kan spela in filmer. Om jag vill =)

Är en smula distraherad just nu av två barn som vill sitta vid min dator. Får avsluta tillfälligt, tror jag.

Adios!